Jag är uppväxt i Skåne i ett skapande hem. Min mor har arbetat hemma som sömmerska och skapat många unika kreationer. Även jag har sytt en hel del. Min far var möbelsnickare med inriktning på intarsia. Han brukade skoja med mig om att jag samlar på allsköns bråte som för mig är en guldgruva av "bra-å-ha" när jag håller på med mina projekt. Jag har gått i en bra "skola". Han var nämnligen likadan.
Jag har begåvats med 2 härliga tjejer som båda har öga för komposition. Malin målar akvarell och Maria fotograferar.
När jag var liten ville jag bli modedesigner eller dekoratör. (Kioskbiträde var också intressant om man fick äta hur mycket godis man ville. Eller hårfrisörska. Jag övade på min tålmodiga extramormor) Nu blev det inte så. Jag har en pedagogisk utbildning i botten och utbildade mig under flera års tid i porslinsmåleri sedan jag tagit över min fars poslinsmålargrejer och hans lärarinna. Så småningom kände jag dock att jag behövde ett annat sätt att uttrycka mig på.
När man har många idéer som man vill förverkliga är det lätt att börja räkna upp allting som man skall göra när man blir pensionär. Så gjorde också jag tills jag en dag tänkte... -Jag vill inte bli gammal och gräma mig över att jag aldrig försökte, så jag började på en konstskola i Lund i vuxen ålder. Och nu kan jag säga att jag försökte och det gick!
På mitt gamla jobb i en barngrupp cirkulerade en gång en kompisbok där man skulle fylla i en massa saker, bl.a. vad man ville bli när man blev stor...Ja, vad skriver man när man redan är "stor"? Jag skrev att jag ville bli en gammal, frisk och glad konstnär...
...och nu arbetar jag som bildkonstnär på heltid sedan ett antal år tillbaka.
Tidigare jobbade jag även en del på Enköpngs bibliotek. Konstnärsjobb är ju ganska ensamt, och jag behöver vara ensam när jag håller på med mina bilder och texter, men på biblioteket träffade jag många trevliga människor, för att inte tala om alla intryck jag har fått till nya projekt. Bibliotek har positiva vibbar. Ibland stod jag och insöp doften av gamla böcker i bibliotekets magasin. Den påminner mig om svunna tider när min far och jag besökte vårt hemmabibliotek en gång i veckan.
Numera bor och verkar jag i Uppland, på gränsen till Västmanland. Jag bodde även en period i mitt liv i Västerås. För några år sedan korsades Clas (som har sina rötter i Västerås) och mina vägar i ett gemensamt projekt. (läs mer om honom på hans sidor) Numera är vi gifta med varandra och har varsin skaparlya hemma.
Det är spännande när man hittar nya sidor hos sig själv som man för några år sedan inte kunnat drömma om fanns, såsom att skriva vistexter.
Naturen talar till mig i sin komplicerade enkelhet. Jag känner en djup samhörighet med allt från den minsta beståndsdel till Universums storhet. Jag känner också en stor respekt för allt liv som deltar i kretsloppet, år ut och år in, långt utöver vår egen livstid på jorden. I det sammanhanget är jag ganska liten men förvaltar ett stort ansvar och det är det som jag vill berätta om i bild och text. Man kan tycka: -Det är ju bara en lök... Men den är så mycket mer. Den är livet självt! Jag har också en förkärlek för gamla ting. De bär på en historia som är spännande att fantisera kring.
Min ambition är att människor genom min konst och mina texter skall sänka tempot i vardagen och hinna upptäcka allt det vackra som finns alldeles nära oss. Mina bilder är ofta fokuserade på detaljer och de kan man inte se om man rusar fram med sin fulltecknade filofax under armen. Mitt mål är att beröra men inte uppröra. Jag söker harmoni och balans...Så bilderna blir ett verktyg för att stanna upp en stund och fundera kring vad man håller på med. Jag varvar dem ofta på mina utställningar med poesi för att uppnå ett lägre tempo.
Så låt nu själen genom ögat få sitt och hämta lite ny kraft åt Din vardag...