Det har funnits efterfrågan på min poesibok
så nu har jag beställt en blygsam upplaga för den som är intresserad.
Här följer ett smakprov hämtat ur mitt eget liv...

Jag lever...

Tunn men seg är min spindelvävstråd,
jag klamrar mig fast vid livet.
Skänker min stjärna en tacksam blick
men tar ingenting för givet...

...för jag lever,
jag lever,
jag fick lite extra tid...
Jag lever,
ja, jag lever,
lever på övertid...

Med vördnad vill jag stilla förvalta
den extra tid jag fått.
Jag ser på allt med nyfödda ögon
och ingenting är för smått...

För på något vis finns en mening med allt
som händer mig nu och sen...
Så jag avvaktar ödmjukt den tid jag fått
och prövar mina darriga ben...

...för jag lever,
ja, jag lever,
jag fick lite extra tid...

© Christina Sigvardsdotter Weiberg